På Häromis webshop hittade vi den här fläkten att fästa baktill i bilen vid Hampus bur. Den blå delen innehåller en vätska och kan frysas före användning. Kan nog bli bra för att få ner temperaturen snabbt innan luftkonditioneringen kommit igång. Drivs med batteri eller via eluttag.
Med två hundar i huset, tillika hanhundar varav en dreglande RR, är golven det som är svårast att hålla rent. Men nu är räddningen här. Vi har varit på Jula och inhandlat en Nilfisk ångtvätt. Lite skeptiska var vi till huruvida denna lilla maskin skulle rå på de fläckar som Hampus och Harry lämnar efter sig men dessa farhågor kom strax på skam. Nilfisken väser ånga som en liten drake och praktiskt taget blåser bort fläckarna. Fantastiskt! Vi är imponerade!
PS: Den är alldeles utmärkt till mattor, kakelväggar, soffklädsel och fönsterrutor också!
Om man vill ha ett grisöra i det här huset så sätter man sig bakom Husse och stirrar honom stint i ryggen. Ibland tycker Husse säkert att det blir lite väl många grisöron och då låtsas han att han inte märker mig. Det är en viljornas kamp som jag oftast vinner. Man är ju född envis.
Det finns mycket gott här i världen. Grisöron till exempel. Dessa kan man sätta i sig i rekordfart, vilket Hampus föredrar, eller tugga lite nätt och och grannt på som Harry gör. Faktum är att Harry oftast börjar med att lägga grisörat mellan framtassarna. Det är först när Hampus ätit färdigt och återvänder från Husses arbetsrum (här finns den enda matta i huset på vilken man får lov att äta grisöron) som han börjar gnaga på sitt grisöra. Hampus är alldeles för snäll för att ta grisörat från Harry. Inte ens när Harry retas genom att lägga det lite mittemellan sig själv och Hampus. Nej, istället sätter sig storebror en bit bort och försöker att inte se alltför intresserad ut. På bilden ovan ser vi samma sak fast här har Hampus blivit trött och lagt sig ner. Så det bara att vänta på att Harry glömmer bort grisörat och springer iväg för att hitta på något annat kul att göra. Det händer ibland nämligen och då är det fritt fram!
Det är inte alls ovanligt att vi ser ekorrar springande på staketet, på husväggen under taket eller som idag klättrande i grannens valnötsträd. Hampus blir alldeles till sig bara han hör ordet ekorre och rusar ut på gräsmattan med Harry i hälarna för att tala om vems trädgård det är. Idag lyckades Husse fånga Kurre Svans på bild innan han elegant svingade sig över till en gran och försvann ur sikte. Ja, ekorren förstås…
Intet ont anande står Grisen och slöar i solen alldeles, alldeles ensam på trädäcket. Han märker inte Harry som ljudlöst närmar sig från den östra flanken.
.
Du Grisen, säger Harry, om vi ska vara vapenbröder får du faktiskt vara lite mer på din vakt. Du har ju noll koll på vad som händer bakom din rygg. Det här duger då rakt inte!
Oj! Jag tog nog i lite för hårt tror jag. Mår du inte bra Grisen?
Jag tror han har somnat. Kanske kan jag värva Höna istället?
Hoppas ni får en skön helg; varm och solig. Vi har bjudit våra nära och kära på påskmiddag och haft en mycket trevlig dag. Nu har alla åkt hem och solen är på väg ner över hustaken. Hampus och Harry är trötta och det är vi tvåbeningar också men det finns lite vin kvar så varför inte njuta av ett glas till och lyssna på lite musik innan det är sovdags.
Dagen avslutas med soduko. Hampus kommer gärna och lägger sig samtidigt, oftast under täcket nere vid fotändan. Ibland är han lite mer sällskaplig och makar sig närmre. Lösa sudukon är emellertid inte hans starka sida och han tappar intresset ganska fort. Här har han slocknat men kommer alldeles strax att bli väckt och ombedd att flytta någon meter eller så.
stod och väntade, lutad mot ytterdörren, när vi kom hem i lördags eftermiddag efter en promenad i Alnarpsparken med hundarna. Det var kvällens middagsgäster som hälsade att de såg fram emot att komma på detta underbara sätt….
Husse har just ringt och meddelat att han är på väg hem från jobbet. Hampus sätter sig tillrätta med full utsikt över gatan och väntar tålmodigt de tjugo minuter det tar för Husse att köra hem.
Hemma från eftermiddagspromenaden trillar den ut ur pälsen på någon av hundarna; årets första fästing som lyckligtvis inte fäste så bra den här gången. Hu! Det känns lite som om det är dem eller vi, varför Husse klämde ihjäl den ovälkomna gästen.
Idag åkte vi till Salviken med hundar och kikare – lite fågelskådning stod på programmet. Men när vi klev ur bilen på parkeringsplatsen i utkanten av Vikhög ändrade vi snabbt våra planer. Vinden var hård och isande kall. En tur bort till träddungarna längst in i viken där man skulle kunna se en hel del arter skulle innebära motvind. Inte att tänka på. Det blev tur genom Vikhög i stället med vinden i ryggen och det var också trevligt och så fick vi se ett dussin vita svanar som låg och guppade invid den lilla hamnen. Och blommande snödroppar!
Äntligen lite plusgrader så att det trots blåsten ändå känns skönt att vara ute. Vi tog en lång promenad på Järavallen varvid matte ovetandes råkade trampa i en hundlort någonstans och Harry misstänktes, när vi packat in oss i bilen och skulle köra hem, för att vara den som var upphov till den mindre angenäma doften. Hans päls genomsöktes utan att det hittades något annat än lite bruna löv. Doften förföljde oss emellertid och kunde strax härledes till mattes stövlar. Hundägare! Plocka upp efter era hundar!
På hemvägen stannade vi till först vid Systemet för att handla lite vin, vid Kryddboden i Borgeby för att handla laktritskolor och norrländskt tunnbröd från Piteå och slutligen vid Hundsportaffären en bit därifrån för att inhandla de obligatoriska grisöronen. Fem stycken gigantiska grisöron blev det samt en påse koöron. De sistnämnda är lika stora men tunnare. Uppenbarligen är de tunnare i smaken också. Hampus ratade koörat och åt inte upp det förrän han klämt ett grisöra först.
En strimma sol i gästrummet och genast ställer Hampus sig mitt i denna och njuter. Naturligtvis hämtar vi korgen åt honom så att han kan få sträcka ut sig ordentligt.
Under, säger Hampus, sprätter bort överkastet och ålar sig ner under täcket. Över, säger Harry, annars får jag värmeslag.
Idag har Harry lekt en stund med sin syster Isa. Hon är inkvarterad för några dagar hos ”gammelmatte” Susanne. Det blev ett kärt återseende och mycket lek trots att det blåste bra och vinden var kall. Men vad gör det när man är en fluffboll?! Matte lämnade klokt nog kameran hemma. Bilder på gräsmattor har vi sett tillräckligt av.
